Idag är det 39 dagar kvar till BF.
Igår och idag har det inte alls varit mycket liv i magen. Han har rört sig, hickat o buffat lite.. Men absolut inte så som innan. Jag vet att det ska vara så, bara att det är så ovant att tex inte få en spark på revbenet.
Förra veckan fick jag ett UL då hon inte kände huvudet.. (Han låg så långt ner)
Sen ringde hon dagen efter och bokade in ett tillväxtUL någon dag efter. Var på den undersökningen, och allt såg bra ut. Han vägde varken ett gram mer eller mindre än han skulle. (Då 2,2kg)
Känns så bra att pojken mår bra i min lilla mage :)

Idag är en lite slödag. Då bonusdottern är hos sin mor, min största dotter är hos farmor. Mannen sover efter en natt på jobbet.
Så det är bara jag o den lilla dottern hemma.
Jag känner att denna tid är riktigt viktig och ta vara på. Med alla barn, ge dem lite egentid med mamman o pappan innan den minsta anländer.
Förbereda dem oxå på att dem ska få ett mindre syskon, som inte kan ta hand om sig själv. Jag kommer ju amma (om jag kan), ja göra allt det man måste med en liten.. Visa att dem betyder exakt lika mycket nu som sen. Dem ska absolut inte känna sig undanknuffade ,någon av dem. Min kärlek till mina barn är densamme, den växer nog lite mer , speciellt när man ser dem större barnen med den lilla nya familjemedlemmen. Deras kärlek till pojken kommer nog göra att jag känner mig mer stolt över dem. Att dem accepterar o älskar den där lilla krabaten.
Som när jag såg min största dotter med den minsta , när vi kom hem från bb. Det värmde mitt mammahjärta när hon ville hålla , visa att hon var storesyster , ville hjälpa till osv.. Hir mysigt som helst!


Men med tanke på hur bra mina barn förstår när man pratar o förklarar vissa saker , så känns det riktigt bra inför förlossningen o första tiden hemma. Håller bara tummarna att den lilla dottern inte "vill" backa , för att få uppmärksamheten . Tex börja med blöja eller välling. Tror dock man kan prata med henne på bästa sätt.

Min karl, han längtar nog mer än vad han säger.. Det verkar så. :)
Känns oxå bra att ha köpt allt det vi behöver till första tiden.. Hoppas nu bara att han kan ha kläderna i 50/56. Då jag bara köpt 1 dress i 50.

39 dagar känns som en evighet, då nätterna börjar bli tuffa, att inte hitta en sovställning som funkar, halsbränna, och ont mellan benen .. Men ja, det ska ju vara så! :)
Mår så himla mycket denna graviditet annars, så jag ska absolut inte klaga!! :)


Nehe, nu ska jag mysa med den minsta dottern. :)

Jag är så otroligt stolt över våran minsta dotter.
Det började med att hon sa till när hon var kissnödig, innan hon kissa i blöjan. Så fick det vara en stund, för hennes trygghet o säkerhet på sig själv.
Sen introducera hon pottan för sig själv, drog fram den varje gång hon var kissnödig. Och kissade på pottan så glatt..
Sen ville hon börja med trosor.. Hon fick tjata lite (jag ville få bekräftat att det inte var en fix-ide.
Hon började med trosor dagtid + pottan. Ingen blöja dagtid alls!

Detta från "säga till" till att vara blöjfri dagtid gick på några veckor bara!!

Och när hon varit blöjfri dagtid i 1 månad, fortfarande tjatandes om att hon skulle sova i trosor..
Fick hon kissa på potta innan hon skulle gå och sova. Och sova i trosor!

OCH jag höll på o smälla av!!
Det funka!
Ifall hon blir kissnödig på natten, då ropar hon..

Hon har velat detta hela tiden, jag har tvivlat.. Men nu någon månad som totalt blöjfri, fick jag svart på vitt..
Underskatta aldrig dina barn!

Nellie,du är bäst!!
Detta har gått på några månader, och jag är fortfarande lite förvånad men fruktansvärt stolt! :)

41 dagar kvar till BF av våran efterlängtade pojk.
Storasystrarna(5 och 2 år)kom till världen med ett par kryst.. Jag hade väldigt lätta,snabba förlossningar. Utan bedövning.. Nu, när pojken snart kommer börjar jag fundera mer o mer på förlossningen. Kommer det gå lika smidigt, kommer det göra ont, kommer allt gå bra ?!
Tankarna far runt runt.. Min BM har sagt , ring ambulans om det går fort.. Tanken att mannen missar förlossningen om han är på jobbet (5skift) och jag åker ambulans är ju inte en lockande tanke. Nu hoppas ju jag att allt går på räls, o att alla hinner dit dem ska.
Jag ska hinna fixa så barnen kommer till barnvakten(några mil härifrån) också. Utan att dem blir stressade, o påverkade utav detta mirakel som ska ut.
Mycket o tänka på. I slutändan kommer allt bli bra ändå, men det är svårt o tänka nu, när man målar upp alla möjliga senarium som finns!

Hur börjar förlossningen?
Är det lugnt bland dem stora barnen?
Vart är mannen?
Föda hemma,i ambulansen, på förlossningen?
Hinner jag till sjukan?
Gråter dem stora barnen för att det är en annorlunda situation?
Får jag tag i alla jag behöver få tag i?
Går det fort?
Måste jag fixa allt själv?
Kommer vattnet gå direkt?
Finns det ambulans redo, så jag slipper taxi?
När på dygnet?
Har jag med mig allt som behövs , till alla?

Onödigt tänkande, jag vet! Men jag kan inte bara skita i och "förbereda" mig. Jag ska föda barn, och mina barn är en stor del av det i början , innan jag åker in.. Vill inte att det ska bli en jobbig situation för dem. Och vill helst inte lämna dem gråtandes!

Vill kunna åka in, lugn och fin.. Inte behöva skiljas från dem stora barnen med gråten i ögat.. Det är inte det sista jag vill se.. Vill kunna fokusera på och få ut min underbara son.

Längtar tills BF när det nu än är ;)
Jag är så nyfiken på honom.


Vi :
Mannen 30år
Jag 25år
5 åring (tös med massa hormoner)
2 åring (tös med klös)
7 åring (bonusbarn med mkt vilja)
Bebis i magen (pojk)
Ca 1 timme till BB..