Jag är så otroligt stolt över våran minsta dotter.
Det började med att hon sa till när hon var kissnödig, innan hon kissa i blöjan. Så fick det vara en stund, för hennes trygghet o säkerhet på sig själv.
Sen introducera hon pottan för sig själv, drog fram den varje gång hon var kissnödig. Och kissade på pottan så glatt..
Sen ville hon börja med trosor.. Hon fick tjata lite (jag ville få bekräftat att det inte var en fix-ide.
Hon började med trosor dagtid + pottan. Ingen blöja dagtid alls!

Detta från "säga till" till att vara blöjfri dagtid gick på några veckor bara!!

Och när hon varit blöjfri dagtid i 1 månad, fortfarande tjatandes om att hon skulle sova i trosor..
Fick hon kissa på potta innan hon skulle gå och sova. Och sova i trosor!

OCH jag höll på o smälla av!!
Det funka!
Ifall hon blir kissnödig på natten, då ropar hon..

Hon har velat detta hela tiden, jag har tvivlat.. Men nu någon månad som totalt blöjfri, fick jag svart på vitt..
Underskatta aldrig dina barn!

Nellie,du är bäst!!
Detta har gått på några månader, och jag är fortfarande lite förvånad men fruktansvärt stolt! :)

41 dagar kvar till BF av våran efterlängtade pojk.
Storasystrarna(5 och 2 år)kom till världen med ett par kryst.. Jag hade väldigt lätta,snabba förlossningar. Utan bedövning.. Nu, när pojken snart kommer börjar jag fundera mer o mer på förlossningen. Kommer det gå lika smidigt, kommer det göra ont, kommer allt gå bra ?!
Tankarna far runt runt.. Min BM har sagt , ring ambulans om det går fort.. Tanken att mannen missar förlossningen om han är på jobbet (5skift) och jag åker ambulans är ju inte en lockande tanke. Nu hoppas ju jag att allt går på räls, o att alla hinner dit dem ska.
Jag ska hinna fixa så barnen kommer till barnvakten(några mil härifrån) också. Utan att dem blir stressade, o påverkade utav detta mirakel som ska ut.
Mycket o tänka på. I slutändan kommer allt bli bra ändå, men det är svårt o tänka nu, när man målar upp alla möjliga senarium som finns!

Hur börjar förlossningen?
Är det lugnt bland dem stora barnen?
Vart är mannen?
Föda hemma,i ambulansen, på förlossningen?
Hinner jag till sjukan?
Gråter dem stora barnen för att det är en annorlunda situation?
Får jag tag i alla jag behöver få tag i?
Går det fort?
Måste jag fixa allt själv?
Kommer vattnet gå direkt?
Finns det ambulans redo, så jag slipper taxi?
När på dygnet?
Har jag med mig allt som behövs , till alla?

Onödigt tänkande, jag vet! Men jag kan inte bara skita i och "förbereda" mig. Jag ska föda barn, och mina barn är en stor del av det i början , innan jag åker in.. Vill inte att det ska bli en jobbig situation för dem. Och vill helst inte lämna dem gråtandes!

Vill kunna åka in, lugn och fin.. Inte behöva skiljas från dem stora barnen med gråten i ögat.. Det är inte det sista jag vill se.. Vill kunna fokusera på och få ut min underbara son.

Längtar tills BF när det nu än är ;)
Jag är så nyfiken på honom.


Vi :
Mannen 30år
Jag 25år
5 åring (tös med massa hormoner)
2 åring (tös med klös)
7 åring (bonusbarn med mkt vilja)
Bebis i magen (pojk)
Ca 1 timme till BB..